Gör det igen

Nu startar jag om min blogg eftersom jag vill skriva. Det finns inget att skriva om, men det gör detsamma; det blir en övning i att leva, som man ju också ska göra en gång, några år från nu. En gång i tiden var det det enda sättet att skriva på: att skriva om ingenting. Då var jag hälften så gammal som i dag ungefär och hade inte varit med om någonting, och utan att skämmas för det spred jag all min okunniga visdom till dem som ville läsa min dagbok på nätet. Låt gå, lite skämdes jag redan då, men merparten av allt det som skulle bli betänkligheter i vägen för att uttrycka sig väntade längre fram. Världen låg öppen, inte för att utforskas utan för att koloniseras, redo att ta emot en tonårings buffliga övertygelser utan att han måste ta något i gengäld. Det var frihet! När jag bodde i Kanada, strax efter gymnasiet, skrev jag fortfarande för att andra skulle läsa, men jag skulle tro att det var under de två terminerna som jag insåg att jag visste för lite.

Jag vet inte riktigt vad poängen är med att skriva en blogg, och jag tror inte att jag ska tänka så mycket mer på den frågan, för varje gång jag gjort det hittills har det fått mig att stanna upp.

Sedan jag skaffade mitt första konto på en dejtingsajt i oktober 2011 har många av mina författarinsatser syftat till att dels beskriva och dels sälja mig i presentationstexter, och många gånger har jag lyckats med halva uppgiften. Mycket av det var för svärtat av mörk humor för att få en chans att göra sitt jobb, och arkiverades direkt. Ett tag producerade jag dem med sådan frekvens att jag övervägde att ägna dem en egen blogg. Det här är kanske den bättre varianten av den idén.

För egen del har jag skrivit annat också‒skräp, mestadels. På det sättet påminner de alstren om min personliga utveckling under perioder som jag avskärmat mig från andra människor för att växa på egen hand. Mot den bakgrunden är det troligtvis en bra idé att skriva för en publik.

Jag startar om nu i tron att osäkerheten är min vän: att jag inte vet vad som är meningsfullt att lägga upp, och att jag inte vill fundera så mycket på det. Jag vill vara okunnig igen. Om det går att lära något av historien så är det här det sista inlägget på ett par år. Låt oss hoppas att det inte går.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *